Man kan ju inte lämna människor utan uppsikt. De säger att de ska fotografera och “ställa upp ett stilleben” men egentligen betyder det att jag måste kliva in och se till att allt blir rätt.
Först: avokadomackan. Den skulle förstås kontrolleras noggrant, både ur smak- och presentationssynpunkt. Jag började med en liten slick för att försäkra mig om att kryddningen var korrekt. Matte blev lite konstig, hon muttrade något om att avocado inte är för småkatter, näe, jag är ingen småkatt
Sedan kom räkmackan. Jag kände direkt att räkorna låg lite osymmetriskt. Man måste ju tänka på proportionerna! Jag ställde mig i perfekt position för att granska varje räka och se till att de låg i harmonisk balans med avokadon under.
Och sist men inte minst – sockret. Ja, det var egentligen inte med i planeringen, men när matte häller ut något vitt på bordet så är det min plikt att undersöka om det är rätt mängd och rätt placering.
Att vara köks- och fotoassistent kräver både skarp blick och känslig nos. Men någon måste ju göra jobbet och jag tar mitt ansvar på största allvar.
Med kärleksfulla nospussar er Inez